Visst är det härligt när kreativiteten börjar snurra? Denna gången handlar det om att lyfta fram min sons konstverk, de ska nu få en plats på väggen! Jag får väl lov att erkänna att detta projekt redan tagit sin början, för ett ganska bra tag sedan. Men uppenbarligen kom det något ivägen och det blev lagt på hyllan, tyvärr. Nya ryck och nu ska det bli av! De handlar om olika sorters målningar som nu är inramade och tillsammans ska få en egen vägg. 

Det som gäller mig nu är att komma till affären och köpa upphängningar!  Det kan tyvärr lätt glömmas bort, ni vet väl hur det är!? Maten ska handlas, maten ska lagas, barnen ska få sin tid, hemmet ska tas om hand med allt vad det innebär och djuren kräver sitt.. Ja, och så skolan!

På tal om skola, imorgon är sista rycket inför en veckas ledighet, det ser jag fram emot! Sista tentan skickades in idag och det kändes väldigt bra! Efter det hade jag tänkt att vår bil skulle vara klar på verkstaden, men inget meddelande kom om det. Tiden tickade och det började dra ihop sig att hämta på förskola. Likt en ängel svävade jag (!?) bort till Liljas för att undersöka saken närmare. Stackars mekanikern hade nog haft en stressig dag, han hade nämligen glömt skicka ett sms till mig om att bilen var färdig. Mekanikern fick dåligt samvete och bad så hemskt mycket om ursäkt för att han missat det. Men som jag sa till mekanikern; det kunde ha varit mycket värre ;-) 

I många fall tror jag att händelser kan upplevas som riktigt frustrerande eller vara av annan negativ karaktär, men då brukar jag försöka tänka; "Det kunde ha varit värre". Självfallet fungerar det inte alltid att tänka så, för ibland kan det inte bli värre! 

Trevlig kväll & var rädda om varandra! 

Har ni någon gång vaknat med känslan av att klockan är alldeles för mycket och känt paniken börja krypa i kroppen? Det var vad som hände mig idag och mina ben kändes  plötsligt mycket snabbare än knoppen, konstig känsla. Efter lämning på förskolan och efter att bilen blivit tankad bar det av mot Kalmar stad, äntligen. Idag var också dagen för bilen att få lite kärlek hos Liljas. Väl inne på verkstaden konstaterade vår mekaniker nästan direkt att det hade blivit lite 'sovmorgon' och började prata, lika glad och festlig som vanligt. Jag däremot kände mig som världens vrak och verkligen jätteotrevlig, stackars mekaniker. Nåväl, kaffet är drucket och dagen är igång! 

Idag väntas bland annat ett seminarie om "Ledarskap och kommunikation i förskolan", mycket intressant! 

Njut av dagen och ta hand om varandra! 

Ja, då var det dags att genomföra tredje och sista tentan för denna kursen, som jag helst hade fortsatt med ett tag till då jag finner den intressant. Dock har jag hört ryktet sprida sig om att nästa kurs är ganska lika denna, får hoppas det är sant ;-)

Att läsa om barns sociala utveckling är mycket intressant och att på ett strukturerat sätt läsa de olika strategier de ha för att uppnå ett lärande, är ännu mer intressant. Vilka strategier dessa mirakel kan konstruera och vilken intelligens de besitter, vilket deras performance verkligen visar! Både på gott och ont.  

Sista rycket denna veckan innan en veckas ledighet väntar, det ska bli så skönt att koppla bort skolan en stund och vara med sonen. Det gäller att ta vara på tiden så gott man kan, rätt som det är består majoriteten av dygnets timmar till att plugga och då är det kört.

Lite nya smycken kommer nog att produceras under helgen, till dess får ni kika på dessa; 

Set till barn.

'  

Ett enkelt flätat armband i läder. Finns även som dubbelt!

Ett nätt smycke med budskapet; Joy, Peace, Love

Have a nice day! 

Idag blev det en tidig  morgon då sonen tyckte vi skulle vakna 04;20. Visserligen skulle klockan ringa 05;00 ändå, så det gjorde i stort sett inget. Dagen har jag tillbringat på min praktikplats och som vanligt när jag är där, rinner dagarna förbi utan att jag knappt hinner märka det! Det är lärorikt och ett bra klimat att vistas i, det är stimulerande. 

Något som är mindre stimulerande är veckans schema som mer liknar ett skräckinjagande berg av deadlines och en bil som skriker efter service, därtill en mekaniker som tyckte att denna vecka passade bra. Ja, visst, bilen behöver det. Jag med för sportlovsveckan hade jag planerat att ta lite ledigt och hitta på något trevligt med sonen! Vad skulle inte vara mer otrevligt än en service på bilen då? Anar att det inte bara blir en service denna gång, utan även möjligt med en reparation. Under längre tid har bilen hackat & huggit under körning, nu kunde jag ju inte låta bilen vara "sjuk" längre utan bad vår mekaniker kolla upp det. Kanske får satsa på billigare evenemang under sportlovet ;-)

Dagen till ära bjuder jag på denna bild med smycken till både stor & liten; 

En småslapp söndag håller på att rulla förbi, regnet hänger i luften och jag borde göra så mycket. 

Alla dessa måsten, stressen som byggs upp när tiden inte räcker till och ilskan över att dygnets timmar är för få.

Vilket skit rent ut sagt! Nej, jag tar en ledig söndag och umgås med familjen, för det anser jag vara bland de viktigaste sakerna man kan unna sig. Utan allt det materiella som finns i vår värld är det de vi älskar som finns kvar och de ska vi vara rädda om och spendera så mycket tid vi kan med. För familjen är väl meningen med livet?

Vad är meningen med livet för dig? 

Vad värderar du högst?

Kvällens födelsedagsfirande är över och nu sitter jag här, smått rund om magen (skulle jag inte känna mig själv skulle jag tippa på 4:e månaden) och har helt klart haft en trevlig kväll. Maten var jättegod och tårtan som avslut var som pricken över i:et. Yammi!

Dagen har inte bara bestått av att fundera på om Iphone- och Ipadskydd är något att föredra för de minsta barnen utan även lite handarbete i form av smyckestillverkning. Tre armband i makramé blev gjorda idag. 

Snygga att ha både tillsammans och enskilda! 

Då var det dags för årets första födelsedagsfirande.  Inför det bar det iväg till en leksaksaffär för att inhandla något roligt och spännande. När jag står där, på avdelningen med leksaker för de allra minsta barnen får jag se något som får mig att tappa hakan och höja på ögonbrynen. 

För de allra minsta barnen finns nu Iphone- och Ipadskydd i plast som är utformat som en leksak. Jag brukar vara den person i min vänskapskrets som inte hänger med i modesvängarna och inte vet om allt det senaste, men det får ni ha överseende med. 

När jag stod där och såg dessa prylar, frågade jag mig varför man vill ge detta till sina barn? Vi har själva en ipad hemma och låter sonen spela lämpliga spel på den. Men mer och mer har jag blivit anti den och är nu väldigt restriktiv med tiden framför den. Detta av den enkla anledningen att fantasin i lekarna är som bortblåst! Det är spelens historier som utgör lekarna och jag gillar det inte, jag tror inte att det är utvecklande. Men detta är nog som allt annat, väldigt individuellt! 

Jag ska nog ta mig en funderare ytterligare på denna frågan och se vad jag kommer fram till. 

Vad tycker ni om att det säljs Iphone- och Ipadskydd till barn yngre än, låt leka med tanken, under 3 år? 

Ja, det kan väl stämma att det är. Min start på min framtid tog sin början 2009. Då födde jag min son och började fundera på livet i största allmänhet. Det jag reflekterade kring var min egen funktion i samhället, vad bidrog jag med? Då arbetade jag som vårdbiträde utan utbildning på ett äldreboende och det jag gjorde var att i största mån försöka sprida glädje och kärlek. Vid tidpunkten tyckte jag att det var stimulerande och utmanande jobb, jag kände att jag utvecklades som person. Efter några år började jag utbilda mig till undersköterska via KomVux, en 1-årig utbildning. Första tanken var att plugga, ett helt år, herregud så jobbigt. Jag kan ju inte plugga, jag gick ju knappt i skolan under högstadiet och inte hade jag någon gymnasieutbildning heller för den hade jag hoppat av eftersom den inte var stimulerande nog. Det var rent ut sagt skittråkigt! Hur skulle jag klara detta!? 

Men det visade sig ju inte vara några problem överhuvudtaget!

Vilken glädje som växte inom mig, jag kunde ju och det var verkligen intressant och givande! 

Under årets gång föll tankarna ofta på att jag inte hade något slutbetyg som de flesta andra hade, det var ju faktiskt ganska pinsamt att inte ha det. Med VG och MVG som majoritet i betyg sparkade jag mig själv därbak och sa att nu är det dags för lite förändring, damen!

Sagt och gjort, med hjälp av en duktig studievägsledare plockade jag ihop de obligatoriska kurser som krävs för att det ska kunna räknas som ett slutbetyg och sen ytterligare några som mitt intresse föll på. De kurser från undersköterskeutbildningen kunde räknas med och därmed skulle det ta ett år till att ordna ett slutbetyg.  Jag kan erkänna att jag var en del nervös över att inte fixa det som andra gjorde på 3 år, på dessa 2 år. 

Men med bra lärare så gick det ganska bra, det blev en hel del VG och det kände jag mig väldigt nöjd med eftersom jag tidigare hade ett betyg från högstadiet med mestadels IG. 

Så nu skulle jag tillbaka till jobbet med ett fullgjort betyg! 

Men det blev inte som jag hade tänkt mig. 

Min tanke var ju att nu ska jag tillbaka till jobbet och jobba mig till en tjänst, framtiden var ju solklar, tyckte jag. Som vikarie i denna kommun där jag lever, finns det en natt; kvälls och helgförskola. Och det är ju bra! Men, tyvärr kan den inte ta emot alla barn som är i behov av att få vara där. Av den anledningen att föräldern eller föräldrarna arbetar som vikarier och inte ha något schema att lämna in. Knepig situation för båda parter och det beskyller jag  inte någon part för att det är så, det är bara olika uppfattningar om vad som bör fungera bäst. Jag orkade inte i det läget lägga energin att ringa dit varenda gång bemanningen ringde mig och fråga om min son kunde komma. Det fanns ju även ett hem som skulle skötas, en oro över att pengarna inte skulle trilla in som de borde och att vi i den oturen skulle behöva flytta eller gå till socialen.

Det är inget nedvärderande att behöva stöd från socialen, men jag hade haft nog av socialen av andra anledningar och ville inte ha kontakt med de igen. Och ja, för er som undrar, av familjeskäl i mina unga år.

Så, nu var det dags att tänka till ännu en gång, vad ska jag göra för att ordna upp situationen!? 

Enkelt svar. Get a new job!!

Sagt och gjort, funderade på vilka yrken som var förlagda dagtid och vilka yrken man dagtid arbetade med människor. Det var ju den biten i mitt förra yrket som drev mig!

Förskola, såklart. 

Kom in som vikarie för att se om det var något för mig att arbeta med och jag trivdes så bra så att efter ett halvår som vikarie inom barnomsorgen hade jag en plats på Linnéuniversitetet!

Och här sitter jag idag. Studerande med pappershögar upp över öronen, ett sjuhelvetes schema emellanåt och lite  semester efter det, om jag har tur, förstås.

MEN; jag trivs med det!!

Jag får skyhöga studielån men tillbaka får jag möjligheten att inhämta så mycket kunskap som det bara går. Jag väljer själv hur mycket jag vill lära mig.

Nu är jag inte rädd för att inte kunna längre. Nu kan jag sträcka på mig med VG på högskolenivå och jag är inte längre rädd för att inte få jobb i framtiden. Inte heller rädd för att lära mig nya saker, ständigt. 

Jag är en gnutta självgod i detta inlägg, jag vet det. Men poängen är att dela en del av min historia för att inspirera andra att våga göra en förändring till det bättre. Det är aldrig försent att ändra sig!

För att knyta ihop säcken, så är jag en av alla blivande förskolepedagoger som är med och bidrar till framtiden! 

Only you can make a different.